Avslut - Existensens Skugga

Genom molnen i kåpor klädda
Tages mark med furstliga anleten
Genom slakt i dess misantropiska värv

Ska klingande yxor och klyvande kött
Eka över slagfältet
Ingen nåd för köttslig vekhet
Bestialisk skoningslöshet

Kallsinniga skapta råskinn
Ridandes enhetliga i vreden

Kåpor avlägsnas i moment

Tillintetgörelsens räd
En era av inhumant mörker
Nackvridningar i hundratal
Spjälkningar i tusental

Kvarlevor i högar
Blodmassa i pölar

Ingen nåd för köttslig vekhet
Bestialisk skoningslöshet
Kallsinniga skapta råskinn
Ridandes enhetliga i fientlighet

Genom molnen i kåpor klädda
Togs mark med furstliga anleten
En släkt i misantropiskt värv
Klingande yxor och klyvande kött
Ekade över slagfältet

Kåpor bekläds i momenet
Tillintetgörelsens fullbordande

En ny era
En ny tid
Bered er på strid

Hur behandlar livet dig
Acceptera den pågående plundringen
Inom ditt skal

Du har förblindat dig galen
Den mörka flamman håller i ditt förnuft
Gå försiktigt
Kadavertäckta vägen innehar inga agg

Sinnesföruttning
Tankebanor blockerade
Hur vet du
Om vad som är

Demoniska gestalter öppnar upp ytan
Omfamna dig i den makabra akten
Jag ber för fördömelse
Inbjudande av herrens närvaro

Hör mig motståndare
Låt oss vilseleda denna värld
Jag bidar min tid min storhet

Offerblodet uppslukas
Vidrör kryptan ömt
Viskar ord i besvärjelse

Ensam i det mörka
Söker du efter ljuset förgäves
Din mun flödar över av fräckt tal

Förena dig med oss, lärling av mörker
Tiden är kommen

Solens slocknad
En förfärlig bortgång
Likt knivar längs vener

Vandra
Atrofiera
Ett evigt mörker
Behärska tomheten inom
Avmagringen

Lämnade åt herren
Förfrusna, nedbrutna, sargade
Överlämnad i det mörka
Stöptes allt till förruttnelse och död

Ett gudaktigt folk
I sin fridfyllda tillvaro
Bortom sina förstånd
Sköra så skört kött
Vandra i ängslighet
Och förtvivlan
Det påkallade ödet

Vandra
Atrofiera
Ett evigt mörker
Behärska tomheten inom
Avmagringen

Lämnade åt herren
Förfrusna, nedbrutna, sargade
Överlämnad i det mörka
Stöptes allt till förruttnelse och död

Utmed bibellärans ändlösa predikan
Försvagas du av dess intetsägande
Vid altarets fördjupning av nonsens
Upplevs uppenbarelsen i paralys

Böner skall tystas
Korsfästas skall de svaga
Brinnandes skall de skrika
För de döda

Den vettvilliga anden
Och dess förtydligande
Påkallar förbannelser
Mot existensens skugga
De skall se kyrktornet rasa
Förbli paralyserade av fasa

Helvetets förbittring sveper om
Likt en snara runt halsen
I plågandet förvittras liven bort

I ett ändlöst krig
Sedan urminnes tider
Bland snöklädda ruiner
Bevittnas nu ett rike att resa sig
För de döda

Böner skall tystas
Korsfästas skall de svaga
Brinnandes skall de skrika
För det döda

Ur dimensionens flammande hinna
Träder demonerna fram leviterandes
Diaboliska hymner konstaterar
Herraväldets ankomst

Predika mitt barn, predika mitt folk
Av lögn ni levt
Av falskhetens tomma löften

Likt glöden i askan skall ni förgå
Vandra genom mörkeröppningen
Längs vålnader och förmultna själar

Sann tyranni
Ni skall se djupen
Ni inte vill förstå
Er inre resa
Ert inre väsen

Du är förlorad

Din inre resa, ditt svarta hål
Du skall se, du vill inte förstå

Likt en fackla brinner ni sakta ut
Med lidandet skall ni förtvinas
Genom mörker ni vandra
Likt alla de andra

Din inre resa, ditt svarta hål
Du skall se, du vill inte förstå

Likt en fackla brinner ni sakta ut
Med lidandet skall ni förtvinas
Genom mörker ni vandra
Likt alla de andra

Du är förlorad
Du är förlorad

Mörk dimma skyler landskapen
Osedda himmel av ödeläggelse

En växande antagonism
I evigt ofred erövra
Brutaliserar hierarkin

Gud, Fadern, Herren,
Gudomlighetens frånvarande
Lämnar död åt de svaga
Domen av förintelsen
Legionens härkomst

Obehagliga läten
Konstaterar
Legionens seger

De fallna
I evig ofred erövra
Med hatet
För mörkret

Gud, Fadern, Herren,
Gudomlighetens frånvarande
Lämnar seger åt de starka
Domen av förintelsen
Besvara Lucifers böner

Inför Legionens återkomst

På villospår i dunkelhet
Mina tankar blöder oupphörligt
Med spruckna handflator mot mitt ansikte
Står jag förlamad i vanvett

Allt hopp är borta
Jag skrattar åt dödens ansikte

Martyrium, Martyrium

Ur galenskapens mynning
Förärar jag mig till er
Martyrium

Förenade själar
Dräp mig
Martyrium

Gränslöshetens parad
Inleder min bortfärd
Mitt undermedvetna
Till ända

En mara
I lågor av vredesmod
Jag offrar min själ
Låt detta ta slut

Martyrium, Martyrium

Ur galenskapens mynning
Förärar jag mig till er
Förenade själar
Dräp mig

Krypandes i kraftlöshet
Genom galenskapens dal
Flockas korparna ovan
I symbolik för blasfemi

Vanhelgande psalmer
Till åminnelse av det forna riket
Sakralt omsluten civilisation

Till denna tid av det depraverade
Profana omslutna land
Genom ofrånkomligt mörker

Undernärda av tomheten
Förslavade av deras asteni
I Pestilensens fördärv
En infernalisk sodomi

Vindar vars lukt av syra
Utvecklar förvittring

Skräckinjagande magi
De fördömdas stormande hyllning
Till dess ogripbara realitet
Naturens främsta verk av sadism

Degenereringen förgrenar sig
Jordelivets ömkliga slutskede
Allt liv i massgravar
Undergångens elegans

Skräckinjagande magi
De fördömdas stormande hyllning
Till dess ogripbara realitet
Naturens främsta verk av sadism

Förhatlig säd likt dess
förvridna form av cancer

Väntas sfären att bli pollinerad,
brinnande
Som ett otyglat vidunder,
total desintegration
Moder jord ber på sina bara knän
Dess konst av noll och intet värde
Moder jord underkasta dig din herre

Helveteseldar sväljer
Skuggorna skälver
Odjuriska vålnader dräper
Förintelsens epilog i skränen

Av jord du är kommen
Till jord du ska förvandlas
I Moder jords tempel du skall vandra
Möta avgrundens portar

Moder jord ber på sina bara knän
Moder jord underkasta dig din herre

Helveteseldar sväljer
Skuggorna skälver
Odjuriska vålnader dräper
Förintelsens epilog i skränen