Dråpsnatt - Tonerna de klinga
Информация:
Группа: Dråpsnatt
Альбом: Hymner till undergången
Год: 2010
Страна: Швеция
Другие тексты
Ett kollektivt självmord grundat på idioti Blindheten på denna jord: allt för att få en glad melodi Vi går ett gemensamt öde till mötes men ej från gevärens rök Vi hann aldrig uppfatta hotet som ur naturens inre dök En generation av arvsyndare som ej borden mer dukar Vi trampar ner varandra i desperation när jorden vårt minne slukar |
Mor brukade lämna fader min för att springa över ängen Men far visste hur det låg till hon ämnade möta granndrängen En vinterdat vid skymningstid Bland fänas väsen jag hör fader bryter middagsfrid; "Timmen har kommit då du dör" Och när jag ser hur yxan träffar och moder färgar marken röd Till skogs jag rämmer så kvickt jag kan för att möta kylans välkomna död Men Fader Frost är mig nådig som offer han ger mig ett självdött djur Och när jag äter av ulven; vinter blir sommar, snö blur skur Nu har jag blivit en varelse som naturen gjort til sin Av flinta har jag en kniv skapat som ska skära han som dräpte moder min En vinterdag vid skymningstid Bland fänas väsen jag hör hur min röst bryter middagsfrid: "Timmen har kommid då du dör" |
Över den stelfrusna sårskorpan som täcker Moders lekamen Ett ting bör modigt vara för att bevandra den slumrande varelsen Den spegelblanka isen slipad av vind och snö Tycks spegla vinterns ändamål: av svält och köld ni skola dö! Jag vänder mig mödosamnt om för att se hur mina spår mig lett men Moder har täckt mina spår inatt inför ett dråp ingen kommer att ha sett Plötsligt, framför mig, en uppenbarelse Mitt ansikte under ytan, leende Ett blågrått ansikte påminner mig; min död är tvinget naturens skeende Så förlorar jag mitt fäste isen finns ej under mig mer Det svarta vattnet omger mig jag ej längre månens ljus ser Slutningen går stillheten segrande ur striden; kylan och vätan har mina krafter bestulit Månen reflektaras i det svarta vattnet i en plats som konungar besvurit |
Nedan bergets sluttningar nära den iskalla sjön Bland ruiner från fallna symboler förfallna av vinden och snön Bland pinade björkar en tystnad som påtaglig är En stillhet som alltid varit detta landskap när Jag vandrar över bergmassiv som tycks bli fler og fler och borta i horisonten en ensam sol går ner Mina bröder har lämnat mig, jag står ensam kvar och ser Hur jordens liv dör ut och en ensam sol går ner |
Himlen öppnar sig som så många gånger förr Men en helt ny gäst tigg vid vår dörr Han fyller oss med fruktan "Ni bäst er offergåva gett" För varken människa eller djur har sett det som han har sett Vid begynnelsen av allt liv han höll stjärnor och världallt i sin hand Men ej det vackraste av ting kunde hindra honom från att bryta dödens band |
Mannen i min spegel tynger mina axlar ner Ett ok i mänsklig skepnad Aldrig skall jag ensam vandra mer Mannen i min spegel; en best i mänskoskepnad Han vill mig endast ondskap förvägrar min överlevnad Vaken eller sovande jag får ord av avsmak höra Ty min plagoande finns alltid där och vistar i mitt öra Mannen i min spegel tynger mina axlar ner Ett ok i mänsklig skepnad Aldrig skall jag ensam vandra mer |
Somna in min kära,
somna så sakta in
Bort från en värld av pina,
bort från en värld som aldrig blev din Открыть страницу с текстом
somna så sakta in
Bort från en värld av pina,
bort från en värld som aldrig blev din Открыть страницу с текстом
Ytan är stilla i skymningstid
som alltid i oerhörd i stank lindad
Tjärnen utstrålar förrädisk frid
oberoende av snö och vindar
Häruti lever bestar
Skickliga i sitt värv
På orädda män de festar
Drivna till fördärv
Vid dygnets sena timmar
kan ensam man höra deras ljud
Och tonerna de klingar
bildar den vackraste skrud Открыть страницу с текстом
som alltid i oerhörd i stank lindad
Tjärnen utstrålar förrädisk frid
oberoende av snö och vindar
Häruti lever bestar
Skickliga i sitt värv
På orädda män de festar
Drivna till fördärv
Vid dygnets sena timmar
kan ensam man höra deras ljud
Och tonerna de klingar
bildar den vackraste skrud Открыть страницу с текстом
Vattnet har tagit en röd nyans döda ting dess botten täcka Och jordbruket som en gång fanns knappast hjälpt av evig kyla Ingen hör mina rop av hat, grannarnas kroppar ruttnar redan Min trots kan ej förhindra att vid skymningen min tur kommer sedan "Ve er! Förrädare som förgiftat mitt bröd! Ve er! Råttor och löskermän! Min enda glädje är er död Ve er! Känn helveteskval! Jag sover gott i vetskapen; er avkomma föds utan ögon och tal Rikedom var ert mål mänskoliv blev redskapen |
Текст:
Ytan är stilla i skymningstidsom alltid i oerhörd i stank lindad
Tjärnen utstrålar förrädisk frid
oberoende av snö och vindar
Häruti lever bestar
Skickliga i sitt värv
På orädda män de festar
Drivna till fördärv
Vid dygnets sena timmar
kan ensam man höra deras ljud
Och tonerna de klingar
bildar den vackraste skrud
Посетители, находящиеся в группе Заблудшая душа, не могут оставлять комментарии к данной публикации.