Ofdrykkja - Västerås

Det här är helt klart den finaste delen av Västerås. Det här är Anundshög. Det är inte bara Anundshög som är mitt favoritställe, utan det är det hela kringomliggande området. Jag finner en slags ro här. Jag letar utväg men jag trängs bara längre bort. Jag finner ingen ro, styrka, tro eller hopp. Fastnar i spår som jag inte kan ta mig ur, och de få vägval jag möter leder enbart till förintelsen av mig själv. Jag har inget val. Det är här jag vill avsluta mitt liv. Vem vet vad som väntar? Den tanken har knappt slagit mig. Sista andetaget - befrielsen är min död. Sista andetaget - in i min sista sömn.

Открыть страницу с текстом

Bitterljuv nostalgi.

Jag minns sommaren innan jag skulle börja högstadiet.
Vi stal brännvin och drack oss fulla ute i skogen för de första gångerna i våra liv,
höga på bensinångor och etanol drog vi omkring på ostadiga fötter med ostadiga kliv.
I fel riktning och åt fel håll, det känns som att det redan då var förutsett att jag skulle dansa genom livet till toner av moll.
Detta var början till min nedåtgående spiral.
Hade inte en aning om att jag ärvt gubbens ölsinne och att jag senare skulle bli ungefär likadan, göra liknande val.
Dricka öl och vin och bete mig illa som ett jävla svin,
med en fasad utåt men fylld av hat och kemikalier inuti.

Minns de varma dagar när vi drev omkring planlöst. Tiden stod stilla.
Vi rökte weed och mådde bra. Strök runt nervösa och höll utkik efter knarkspan.
Jag minns kvällarna på Bjurhovda, alla droger vi tog och all den glädje jag en gång kände.
Pundarkvartarna där det alltid var fritidsgård och jämt sprang idioter och rände.
Igång både dagar och nätter på benso och amfetamin, man var hög dygnet runt och man var nästan aldrig clean.
Många av mina gamla vänner är för längesedan döda och mul,
en del blev inte så gamla och hann inte uppleva så mycket kul.

Självförakt och självdestruktion.
Jag kommer aldrig vara ung igen och jag känner mig nedstämd, deprimerad och tom.
Men jag kan fortfarande känna de svala sommarnätterna på vaket,
känner fortfarande lukten av asfalten och kan ännu höra regnstänken mot altantaket.
Jag är en nostalgiker och jag minns allt så väl, klart som i de klaraste av vatten.
Jag kan fortfarande andas den sommarnatten... Открыть страницу с текстом

A dream is hunting me far beyond the lights of god sometimes he appears as an old man telling stories about horrible things, yet unknown condemned into thousand nightmares The dreams are hunting me far beyond the lights of god sometimes he appears as an old man telling stories about horrible things, yet unknown condemned into thousand nightmares eternally forever rest beneath buried under nails and crust

Открыть страницу с текстом

Snön kom sent i år  Men sorgen kom tidigt  Jag ser framför mig hur ni lämnar oss och går  Och ni skall bara veta hur jag lidit  Jag klamrar mig fast vid minnen  Då vi tillsammans har skrivit  Om hur ruset tagit över våra sinnen  Och om hur dåligt allt har blivit  Om vi då hade förstått  Att om vi hade gjort allt vi förmått  Så kanske vi bättre hade mått  Hade ni då oavsett lämnat oss förgott?  Hade jag då suttit här ensam och förgått? Ni är sex som på grund av ruset har försvunnit  Och kanske är det ni som har vunnit  För jag hatar att vi blev kvar här ensamma, för oss själva  Efter dödens år - tvåtusenelva "Det här är inte rätt tillfälle att bli ren"  Det var vad du sa, Hyle, efter att Fredrik gått bort  Jag vet vad du menar, jag köper den idén  Låser in mig i mitt fyllefort  Och jag har aldrig varit särskilt smart  Nu för tiden ser jag aldrig klart  Så vi ses fan snart, bröder, vi ses fan snart

Открыть страницу с текстом

Det är höst igen och paranoian når sitt klimax Genom kylan tränger sig natten in i mitt kött Paralyserar tankarna i min skeva hjärna Torra löv dansar i vinden bakom mig Skapar obehagliga ljud ur tystnaden Och triggar upp min redan starka noja Alla passerande vider är potentiella fiender Jag stirrar hatiskt mot varenda jävel Hoppas att någon ville snegla tillbaka Och ge mig en anledning att fälla ut teleskopbatongen, för att slå ihjäl honom Den människa jag en gång varit är försvunnen Numer är jag ett monster Driven av krafter ni aldrig vill förstå Men även jag har älskat Ångest kan göra en så trött Man tappar liksom viljan att försöka Ni kan inte förstå hur det är Att enbart vara en skugga av sig själv Jag plockar upp tetran ur väskan Tar några stora klunkar vin Känner mig lite varmare inombords Och jag tänker att det här är den enda kärlek Jag någonsin lär uppleva

Открыть страницу с текстом

Oktober
Klockan ställs snart om till vintertid
och i mitt huvud är det krig
Går ingenstans utan min kniv
och själen min känns tom på liv
Höstlöven faller idag,
och likaså gör jag

Januari
Det är ett nytt år
Vill inte veta hur jag mår
Minns ingenting från igår
och dagens ångest är så svår
Timmarna bara går
Men tiden tycks inte läka mina sår
Snart är det åter vår
Men snön faller idag,
och likaså gör jag

Maj
Äntligen kan man gå ut
Men min kropp är helt slut
Tar mig en flaska själakrut
och får stryk av en snut
De kallar mig sup-ut
Men vem kan leva med en ångest så akut?
Pollen faller idag,
och likaså gör jag

Juli
Nu kan man försöka leva
Ljusa nätter och många fester
Men mina drömmar har blivit så skeva
och det känns som jag lever på rester
av mitt förra liv, och det är ett stort kliv
att ta makten över psykets strid
Försöker vara positiv, finna lite frid
Kanske hitta lite tröst
Men jag känner en stor klump i mitt bröst
När jag förstår att det snart igen är höst
Sommarregnet faller idag,
och likaså gör jag

Oktober igen
Jag välkomnar den mörkaste höst jag skådat
Nu är mitt skal allt för skadat
och mitt psyke - allt för plågat
Möter tankar jag känner igen allt för väl
Vill inte längre leva som en träl
För politiker och polisbefäl
Jag tror jag frusit ihjäl
Ni har träffat min akilleshäl
Det är nog dags att ta mitt farväl

Höstens sista löv har fallit idag,
och likaså har jag Открыть страницу с текстом

Im gonna watch you up above,
and Im gonna see you down below.
I will mumble until you are deaf.
whisper about strange soothing drugs,
The teachings of suicide and death

Stutter about Oblivion and the Beyond,
While Still Withering in Silence.
For I shall stand behind the blade,
and watch you go down in flames

You are the bloodstainded one
The raider of razorblades
Until Eternity Ends and the Lights go out

Turn the knife against yourself
The oneway ticket to hell
All hail the scrapheap of Mankind
May we be undone... Открыть страницу с текстом

Urban enlightenment of desolation, Instead of sex I turn to the art of delightful self-mutilation. For surely you can see, that life is a sexually transmitted disease. So I know you'll understand, that I'll rather see it reduced than increased. For at least ninety-five percent of humanity is just garbage and waste, if I had an army I would command them to make haste. Legions marching against them, Leaving endless piles of burning men. Once and for all - let the hammer fall on them... Nowadays there's not many people to trust, but still there are some you can depend on until stainless steel rust. Brothers until the end, we sleep side by side underneath this planets crust. And we dwell in your dreams to enlighten you all, so that you can see that mankind is destined to fall. For some people have never seen the darker side of society, never used hard drugs or felt real depression or anxiety. One of these days you won't be able to look up loyalty in the dictionary anymore, either it won't be there at all, or you'll see a picture of a crystal-meth addicted whore. I grab every pill in my way, just to get numb for another day. Heroin is the ticket though, just like they all used to say. As the world is turning to shit and I dont care why, the good old "fuck you all!" is my noble last goodbye... For at least ninety-five percent of humanity is just garbage and waste, if I had an army I would command them to make haste. Legions marching against them, Leaving endless piles of burning men. Once and for all - let the hammer fall on them...

Открыть страницу с текстом

(Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro.) Somliga av oss är Drabbade, men ingen vet varför. Vi är bara helt tappade och förföljda av kaos och elände, och vi blir bara mer och mer sabbade.... Direkt från mörkrets Västerås så utdrygar jag min egen livslängd och förhalar. Men jag har levt på lånad tid i många år nu, och jag hör hur klockorna klämtar. Så nu undrar jag bara om det äntligen är stillheten och den eviga tystnaden som väntar. I denna dystopiska dimma, i staden där blodet alltid rinner. I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner. I Västerås där mörkret alltid vinner... I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne. (Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro.) För cirka 30 år sedan föddes jag här, och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär... Platsen där folk hugger varandra i ryggen och äter rohypnol för att tappa sitt minne. Platsen där man äter zyprexa och haldol för att tygla sitt ursinne, och där leponex får folk att sluta sig i sitt inre. Platsen där alkohol och xanor framhäver ditt vansinne. I skuggorna där falskheten alltid vinner, där lojaliteten försvinner. I denna dystopiska dimma, i staden där blodet rinner. I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner. I Västerås där mörkret alltid vinner... I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne. För cirka 30 år sedan föddes jag här, och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär... (Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro. Bror, sov. Få en stund härifrån.)

Открыть страницу с текстом